mackan krunegård. ett tag tyckte jag att han var så bra att jag hade döpt min kära macBook till mackan. en tid efter hypen av denna lilla man så fick jag någon slags hybris och kände att, nä, detta kan man ju inte lyssna på. jag har nog från det tillfället mest lyssnat på musik med mer rytm, aggressivare attityd och kanske mer butterlove också, tills idag. kommer alltid älska butterlove och lite bitches and hoes, men markus är nog inte så dum ändå. melodierna. dom är riktigt bra. texten är enkel, men vad gör det?

dagens upptäckt: markus krunegård är inte så dålig ändå. vita män kan också.